Mot alla odds!

Sitter och tittar på Mot alla odds, med blandade känslor i magen. Ett gäng härliga människor som man känner mycket med, imponerad över deras styrka, humor och kämparglöd. Men även stor sorg då jag vid programstarten fick veta att en av deltagarna, Madde omkom i en ridolycka i oktober.
Jag hade fördelen att få träffa Madde vid ett antal tillfällen för ca ett och ett halvt år sedan, när jag själv hade det ganska kämpigt med mitt. Hon var en så fantastisk människa, så mycket härlig energi. En person som man gärna ville ha omkring sig.

Vid en av de första tillfällena vi sågs så satt vi och pratade om hundar, och jag berättade om min hund Svea som jag har ett speciellt band med, och säger att: jaa hon skulle kunna ge sitt högra ben för mig..... ehh och där sitter Madde och är amputerad. Shit tänker jag, FAN va pinsamt sen brister vi ut i ett ohejdat asflabb. Vid ett annat tillfälle så var Freddan med, och jag tror inte att han då visste att hon hade protes. Vi satt ute och fikade, och bordet som vi satt vid var ganska lågt, mitt i pratet så ser jag Freddan tappa hakan bokstavligen, då har Madde lagt upp sitt protesben över det andra, vänt skon upp och ner och sitter och petar grus från sulan. Hon reagerade nog över att det blev lite tyst, tittar upp på Freddan och säger åhh jag har protes, asflabb igen.

Underbara Madde tänk om flera var som du, det känns så otroligt orättvist att just du som kämpat HELA ditt alldeles för korta liv skulle råka ut för detta öde. Jag har tänkt på dig många gånger det gångna året och kommer att minnas dig med värme för alltid.
Idag går mina tankar till din familj hos vilka saknaden måste vara oändlig.

Lite glad kan jag ändå känna mig, då jag vet att just du finns i himmelen hos min lilla ängel Wilma. 

Ta hand om de du älskar, man vet aldrig vad som händer i morgon. <3