Skam den som ger sig!!

                                   Så här fint har vi det hemma på vår tomt!


Jag ska villigt erkänna att jag inte är nåt teknikgeni, men det har blivit bättre. Jag har inget tålamod och är måttligt intresserad kan man säga.... Nu har jag hittat var man lägger in bilder, så framöver så kommer min blogg även att innehålla just bilder..... Bra va!!

Tills döden skiljer oss åt!

Jag är en riktig tänkare, på gott och ont.... Det är inte mycket som kommer ur min mun som det inte finns en tanke bakom, jag kan inte heller säga saker till någon som jag inte menar, inte ens om jag är skitapaarg. Jag har därmed väldigt svårt att hantera när folk säger saker till mig som jag inte förstår grunden till.
Jag vill så gärna dela med mig av mina tankar och funderingar både när det gäller livet och mina hundar, som är min stora passion förutom familjen. Antar att det är därför jag tycker så mycket om att hålla kurser och prata hund. Är det nåt jag jobbar med så är det att hålla en distans till sånt jag inte förstår mig på, det tar för mycket energi annars, och jag behöver den till de som behöver mig. Hm fattar ni?


Det här kanske låter konstigt, men hade jag inte träffat Mitt hjärta, Freddan så hade mitt liv antagligen rullat på utan vare sig glädje eller sorg. Jag hade byggt hus, fött två fantastiska söner, ett förhållande som mer var som att bo med en kompis, vi hade egentligen inte mycket gemensamt men det förstod jag inte förrän senare och ok ekonomi. Då trodde jag att det var så det skulle vara, jag är inte den som lämnar, trodde jag.... tills jag träffade Freddan. Det var på jobbet, vart är man annars större delen av sin tid. Han tog mig med storm, fick mig att känna mig som den snyggaste som går i ett par skor. Vilken känsla. Så är det än idag kan jag säga.

Vi sitter ihop känns det som, på ett positivt sätt. Vår resa har varit allt annat än guld och gröna skogar, skilsmässor med allt vad det innebär, vi förlorade vår första dotter Wilma i födseln under lite dramatiska former, Freddan har drabbats av ett flertal medfödda, ärftliga och helt normala sjukdomar som har varit ett hårsmån från att kosta honom livet två gånger på tre år. Vår dröm gick i kras när finanskrisen var ett faktum 2008. Jag drabbades av något jag absolut inte trodde skulle hända mig, jag gick in i väggen så det sjöng om det och fick struma utan att bli behandlad för det på över ett år, vilket medförde att jag gick upp nästan 20 kg i vikt. Bara det gör en ju deppig....Och ekonomin har sedan dess varit suuuuperkass.

Men jag är så otroligt stolt över mig själv och min familj, vi har lärt oss att fokusera på det som är bra, lärt oss uppskatta de små sakerna, bygga upp nya mål och nya drömmar att sträva efter. Vi har inte mycket lyx kvar, vi har varit tvungna att sälja det mesta. Bilarna är sålda, vi har en skruttig Ford som vi fick av min moster med man. Tack älskade moster. Vi har trängt ihop oss i ett litet hus för att få billigare hyra. MEN den lyxen vi har som betyder något är kärlek och kommunikation, det viktigaste av all prata, prata, prata. vi kramas och pussas och har långa samtal vid middagarna.


Freddan och jag har kommit överens om livet är för kort för att man ska må dåligt (i det man kan påverka,) familjen är viktigast och vi ska se till att finnas för våra barn, trots sjukdomar och annat så ska barnen känna att de haft närvarande föräldrar. Problemet är ju att det syns inte på utsidan att man är sjuk, omgivningen ser två överviktiga personer som ofta är glada, men det de inte vet att det krävs medicinering för att dessa två ska orka gå upp ur sängen på morgonen, det är inte svart eller vitt i det livet som är vårt, det finns inget som heter "det är bara". Vi kämpar varje dag. Men som sagt jag är stolt över den Linda som har fyllt 35 år, fått lära sig den minst sagt hårda vägen vad som är livet, och att jag följer min väg och det jag tror på, och att jag för hoppningsvis kan få möjlighet att vara någon för någon annan, som en dag behöver det.

I vår stora lilla familj vet vi att vi har varandra och tillsammans är vi starka. Freddan du behöver inte ta vigselorden Tills döden skiljer oss åt på SÅ stort allvar...
Jag älskar dig/er oändligt.

Julen är för mig en tid för lugn och ro!!

Julhelgen är alldeles snart över, vi har haft en riktigt skön helg precis som jag vill ha den, inget stress utan bara mys,  lugn och ro. Vi har bara Hannah hemma den här julen, och tro det eller ej men det är skönt att ha barnen varannan jul. Det blir ju en aning stojjigare med sex barn hemma på julafton. Hade man fått välja så hade de jag ju velat ha dom här, men när det nu är som det är så måste man ju se det positiva i det hela.

Vi firade julafton hemma hos familjen Lasse Åberg, det är ju lite lustigt med tanke på att han finns på varenda affisch på stan. Men vi tänker ju inte så eftersom vi känt familjen så länge. Hannah har glidit omkring i en prinsessklänning och en tiara som hon fick av Lasse hela helgen, förövrigt den som är avbildad i litografin förmögenhetskatt. Just nu sitter den på mitt huvud.... nyss på Aranjas. Vi är prinsessor hela bunten :)
Vi hade i vilket fall en riktigt skön dag med fantastiskt god mat och dryck. Och som alltid mycket kärlek <3. Tanken var att det skulle bli en tidig kväll men klockan var 02,30 när vi kom hem. Igår och idag har vi gjort så lite som möjligt...Skööönt.

Jag har också fördrivit min tid med att göra olika saker av ståltråd, det är så himla roligt och blir så snyggt. Carina fick en mistel i julklapp, den var superfin. När jag lärt mig lägga upp bilder här kan ni få se.....

Må så gott
<3

På besök hos Blackneck´s i Kalmar. Uppfödare av Malinois.

Är på besök hos kennel Blackneck´s i Kalmar, de är uppfödare av Malinois. jag har blivit så så väl mottagen och både Jonas och Emma är så trevliga och goa personer. Avslappnat och skönt liksom.

Vi har pratat massor om massor, jag är ju intresserad av att träna och sälja hundar till tjänst. Och är det något de kan så är det just det, så jag får mycket tips och råd och känner att jag har hittat en kontakt som jag kommer att vårda.

Igår stack vi iväg tidigt hemifrån, det är ca 50 mil hit så för att inte förlora hela dan så  blev det en tidig morgon, det gick bra att köra, ingen blixthalka som de hade hotat om på vädret, skönt. Tjejerna jag åkte med fortsatte till Hässleholm.

Vi gick på en rundtur och blev visad mitt rum, eller nästan som en egen lägenhet. Sen stack vi ut i skogen och körde lite sök med två av hundarna. En är helt färsk bara blivit körd några gånger tidigare, men var riktigt duktig ändå. De är så härligt och se när de jobbar de här hundarna det bara blixtrar energi om dom. Full fart hela tiden, man måste vara med som förare och hänga med i svängarna, för det går fort...
kvällen blev tidig det blir ju mörkt redan vid 16 så då gick jag in till mig, satt framför datorn ett tag och kollade på film. Just det! jag hade sällskap, en liten malletös på 6 månader som är otroligt söt. Så det är inte ett dugg synd om mig faktiskt. De har även 4 valpar på 21/2 vecka som precis har öppnat ögonen och börjat krypa omkring i lådan.

Idag har vi städat hundgårdar, promenerat hundar, körde lite uppletande med Keesha som hon heter lilla tjejen, första gången för henne och hon klarade det galant. På dagen i dag kom en polis från Gotland som letar ny hund, Jonas har en hund som han var spekulant på, som kräver sin förare, men det blev inget idag och hunden är kvar. Väldigt trevlig kille för övrigt och intressant för mig att va med och lyssna och fråga.

På eftermiddagen var jag ute och tränade lite med Keesha och nu ligger hon och sover vid mina fötter. Myyys. Får se vad som händer i kväll. Ska även försöka lägga in lite bilder, vet inte riktigt hur man gör än...

// Mussi

Bandymatch mot Storvreta och Tredje Advent!

 Tredje advent och knappt nån snö alls, man har blivit bortskämd de senaste åren. Men jag vet inte, jag gillar lite snö och när det är mellan -1 till-10. Lite mer snö bara så är det perfekt. För ungarnas del verkar det inte spela så stor roll, några vita flingor på marken, iskana på uppfarten och de är strålande glada :).

Stolt morsa blev man idag oxå, Tobbe gjorde ett mål av sex och två assist, Mackan gjorde ett strålande jobb som högerback, han spelade lugnt och kontrollerat gjorde sitt jobb och de andra fick sköta sina possitioner. Tidigare har han blivit så ivrig att han sprungit och gjort hela lagets jobb, men så blev han utnämnd till årets duracellkanin också. :) Shit va bra de spelade allihop, ser fram emot att se p00-01 om några säsonger. Akta er säger jag bara....

I morgon blir det packa och fixa lite på dan, på kvällen kommer Jossan och hämtar mig, vi sover hos dom och åker tidigt på tisdag. Spännande.... Mysigt och sticka iväg med goa tjejerna på lite äventyr:) 
Men vi ska inte ropa hej än, Freddan är dunderförkyld och får han feber är det bara att åka in på sjukhuset. Vi håller tummarna att vi har turen med oss den här gången.

Imorgon ska jag berätta lite om hur små förändringar kan göra STOR skillnad i livet med våra hundar. Här hemma skäller t.ex. inte våra hundar längre när det knackar på dörren.
/ Mussi 

Lördagshäng i sporthallen!

Som vanligt på helgerna brukar vi ju hänga i nån sporthall runtomkring Uppsala. Idag gjorde vi det i vanlig ordning. Enda skillnaden var att inga av vår barn spela... Mellan 12.30 och 18.00 var vi där med våra killar och en liten tjej med myror i hela kroppen, hon har inte riktigt samma behållning av att titta på bandy som vi andra. :)
Roligt att se andra spela, då inser man verkligen hur bra våra killar är. Vi kollade även på A-lags matchen. Det gick fooort vill jag lova.

I morgon är det dags för våra killar 2 av 3 är med på matchen mot Storvreta, dom e riktigt bra. Vi ställer upp med de vassaste spelarna och de kommer bli en riktigt rolig match. Behöver jag säga att killarna är taggade.

Jag vet att killarna uppskattar mycket att vi hänger tillsammans, och jag hoppas att det kommer att hålla i sig.

Jag älskar mina barn oerhört och jag älskar den känslan vi har i vår familj, vi pratar mycket och kramas mycket vi pussas godnatt varje kväll och har långa mysiga samtal vid middagarna. Vi är delaktiga i barnens liv och vi delar med oss av vår barndom, ungdom och upplevelser. I går hade Marcus en kompis här, vi satt och snacka som vanligt och kompisen frågar efter en stund: Marcus är du klar?? Marcus svarar: Vänta jag gillar att lyssna.... I Love it.

Så mina älskade ungar, vi har varit med om mycket tunga saker ihop, men tillsammans är vi starka. Jag hade aldrig klarat det utan er.<3<3<3<3<3<3<3 ett för var och en av er.

// Mussi

Sveriges svar på Caesar Millan!!

Det står det på Bengt Rödstets bil, Bengt och hans fru Gunilla var på skolan och föreläste hela dagen. Vår hund Aranja skulle agera problemhund... blev inte riktigt som Bengt hade tänkt sig tror jag, kändes som han hade förväntat sig ett monster. In kommer vi i klassrummet där det ligger sex hundar tror jag de hade med sig plus några till. Och guess what!! Aranja sa inte ett ljud.... som vanligt när man pratar hund så går min mun i ett, jag älskar fenomenet hund och känner hur hela kroppen fylls av energi, där har vi det igen, energi! Det är bra grejor det. Det är därför jag har valt att satsa yrkesmässigt på hundar för de får mig att må skitbra.

Min filosofi är att följ dina drömmar och din magkänsla vi har bara ett liv, och det är för kort för att må dåligt. Det finns det tillräckligt med saker som kommer att göra de ändå under livets gång. Sen jag träffade Freddan har vi förverkligat de flesta drömmar vi har haft, allt har inte blivit jättebra men vi har haft skitkul och lärt oss massor om både människor, företag och allt möjligt. Lärt känna massor med härliga människor och upplevt platser vi inte skulle gjort annars. Liten utsvävning bara :)

I alla fall så är det alltid bra att få lite att fundera på, och ni kan ju tro vad vi snackar om i stugan idag. I morgon blire lite sjukhusbesök med mannen, sen tar vi helg med klassfest, kompisar som ska sova över och bandy. Som det ska med andra ord... Just det! Lite pirrig är jag oxå, åker ju till Kalmar och blacknecks nästa vecka.

<3 Mussi

Lindas W Sjöwall: Några bra dagar!

Lindas W Sjöwall: Några bra dagar!: Idag blev jag hemma, skitsnöväder, halt som bara den. Nä de var inte värt att hamna i diket för ett glosförhör i engelska. Har fått en massa...

Några bra dagar!

Idag blev jag hemma, skitsnöväder, halt som bara den. Nä de var inte värt att hamna i diket för ett glosförhör i engelska. Har fått en massa gjort i alla fall, läxor, bakat galet goda lussebullar, lämnat barn, hämtat barn, promenerat med hundarna,diskat, städat lite, tvättat, lagat mat ja lite fix sådär...

Efter att förra veckan ha haft en riktig dipp med mycket tårar och bara ludd i huvudet så kom jag igen denna vecka med lite mer energi :) Jag har världens sötaste klasskamrater som tar med kaffe till skolan och där jag kan tanka lite, imorgon ska jag ta med lite bullar åt dom, ge och ta ni vet.


Jag har gjort klart flera läxor till skolan och känner mig så nöjd, det hänger över mig, nästa att jag väntar mig att lärarna ska jaga mig över skolgården och vara skitarga. Ja ja, nu är jag på gång, det är bara att hänga på och göra medans det är lite flyt.
I morgon är det föreläsning i skolan, Bengt och Gunilla  som föder upp, tränar, jagar, hjälper problemhundar mm, det ska bli riktigt intressant. Jag blev ombedd att ta med Aranja, de behövde en hund med lite tokigheter för sig, ska bli kul och se om våra teorier stämmer överens vad det gäller den donnan.

Ja just det mannen ska följa med i morgon, han är lite pirrig tror jag. Men det blir bra, vi är bra i varandras sällskap. Love you

// Mussi

Idag föds ännu en ny blogg!!

Jag har funderat länge, väldigt länge. Idag var det dags...Bloggen är skapad, förhoppningsvis kommer den att kunna hjälpa mig och kanske andra att komma tillbaka och bli en hel människa igen, full med energi :)  Det finns så mycket tankar och känslor som måste ut.
De senaste åtta åren har varit de absolut bästa i mitt liv, jag har mött den STORA kärleken, förverkligat drömmar, upplevt att inget är omöjligt och framför allt tillsammans är vi starka. De har också utsatt mig och min familj för de hårdaste prövningarna. Vi har förlorat vår älskade dotter och syster Wilma, min man har varit nära att lämna jordelivet två gånger, senast i augusti i år. Vår dröm att öppna en restaurang gick åt skogen under finanskrisen 2008. Kvar stod vi med en superkass ekonomi, min man var jättedålig och åkte in och ut på sjukhus med ambulans, men inget var fel sa dom. Han blev sjukskriven och jag kort därefter, när vi fick reda på att han hade ett medfött hjärtfel och det blev akut operation klarade jag inge mer jag gick in i "väggen" då för tre år sedan och kämpar för att komma tillbaka. Detta bland mycket annat kommer ni att få läsa om här hos mig....

<3Linda