Om mig

Mitt foto
Jag är en tjej nyss fyllda 35år, jag är gift och har sju barn, fyra egna varav en ängel i himlen och tre bonusar. Vi bor i ett litet mysigt hus på landet med våra tre älskade hundar. För åtta år sen förändrades mitt liv, jag mötte min man och min stora kärlek samtidigt började en resa som jag inte skulle önska min värsta fiende, men är ändå tacksam på något sätt för jag har blivit ödmjuk inför livet på ett sätt som jag inte skulle varit annars.

tisdag 4 september 2012

Jag är för det mesta en positiv och glad människa och faktiskt en obotlig optimist... ser det bra i dåliga saker som händer och försöker vara en god medmänniska. Men just nu har jag ett problem och det är att jag vill så mycket, jag har massor av ideér vad gäller min framtida sysselsättning och det går så bra med hundträningen, och jag vill tävla och träna ännu mer, men som vanligt så är dessa förbannade pengar inblandade i det hela, jag är trött på att vända på varenda krona, vara nervös för om man ska ha bensin så det räcker till nästa utbetalning, jag ska till jobbet och barnen har ju sina aktiviteter...

 Jag skulle gladeligen jobba mera, men pga av att jag gick in i den berömda väggen för 4 år sen och fick både struma och psoriasis pga stress så sätter sig kroppen på tvären när det blir för mycket. Moment 22 kan man säga.

Att vara två sjuka föräldrar i en familj men 4 barn som bor hemma är inget att rekommendera i dagens samhälle kan jag lova. Min son fyllde 11år häromdagen han frågade oss några dagar innan hans födelsedag: Ni kanske inte har råd att fira mig?? Det är ju så man håller på att gå åt, det gör så ont. Men för barnen är det inget konstigt utan det vara bara en fundering han hade. Vi har ALLTID firat våra barn.... kanske inte med de dyraste sakerna men ändå. Däremot är vi närvarande föräldrar hela tiden vilket är fördelen när man är hemma mera.
Usch!  Huvet och kroppen är så trött och tanken vill så mycket... Jag jobbar och tränar hund, det ena måste jag och det andra gör mig glad, men jag orkar inte vara social, prata med folk ringa dom där samtalen som jag skulle behöva, alla lappar från skolan gör mig galen, så fort nåt blir ett måste så blir det som kortslutning i systemet.
När jag träffar människor i min omgivning som far omkring som galningar i vardagen försöker jag alltid berätta vad som antagligen händer förr eller senare, man orkar inte hålla det här tempot i all evighet, karriär, barn, prylar, semester, vara social, bra kärleksliv osv osv. Lev i nuet och se till att vara lycklig i din livssituation....

Som sagt, många händelser de senaste åren har förändrat mitt liv och jag är tacksam för det jag har, MEN ett tillskott i kassan skulle underlätta för den här familjen just nu.....