Som vanligt på helgerna brukar vi ju hänga i nån sporthall runtomkring Uppsala. Idag gjorde vi det i vanlig ordning. Enda skillnaden var att inga av vår barn spela... Mellan 12.30 och 18.00 var vi där med våra killar och en liten tjej med myror i hela kroppen, hon har inte riktigt samma behållning av att titta på bandy som vi andra. :)
Roligt att se andra spela, då inser man verkligen hur bra våra killar är. Vi kollade även på A-lags matchen. Det gick fooort vill jag lova.
I morgon är det dags för våra killar 2 av 3 är med på matchen mot Storvreta, dom e riktigt bra. Vi ställer upp med de vassaste spelarna och de kommer bli en riktigt rolig match. Behöver jag säga att killarna är taggade.
Jag vet att killarna uppskattar mycket att vi hänger tillsammans, och jag hoppas att det kommer att hålla i sig.
Jag älskar mina barn oerhört och jag älskar den känslan vi har i vår familj, vi pratar mycket och kramas mycket vi pussas godnatt varje kväll och har långa mysiga samtal vid middagarna. Vi är delaktiga i barnens liv och vi delar med oss av vår barndom, ungdom och upplevelser. I går hade Marcus en kompis här, vi satt och snacka som vanligt och kompisen frågar efter en stund: Marcus är du klar?? Marcus svarar: Vänta jag gillar att lyssna.... I Love it.
Så mina älskade ungar, vi har varit med om mycket tunga saker ihop, men tillsammans är vi starka. Jag hade aldrig klarat det utan er.<3<3<3<3<3<3<3 ett för var och en av er.
// Mussi
Om mig
- Linda
- Jag är en tjej nyss fyllda 35år, jag är gift och har sju barn, fyra egna varav en ängel i himlen och tre bonusar. Vi bor i ett litet mysigt hus på landet med våra tre älskade hundar. För åtta år sen förändrades mitt liv, jag mötte min man och min stora kärlek samtidigt började en resa som jag inte skulle önska min värsta fiende, men är ändå tacksam på något sätt för jag har blivit ödmjuk inför livet på ett sätt som jag inte skulle varit annars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar