I går var Freddan trött och lite mör, svagt illamående och magknipskänsla. Han fick börja dricka på eftermiddagen och det gick utan problem :) Idag har det blivit både soppa och kåldolmar, dock en pytteliten med en halv potatis. Hihi stora karln... Så imorgon är planen att komma hem om inget händer. Skönt!! Sen börjar nya livet med att planera och äta typ hela tiden, men även vägen mot ett lättare och friskare liv utan mediciner och diabetes.
Jag kan med handen på hjärtat säga att efter att antal nervösa timmar av väntan och man försöker hålla ihop sig själv fixa med avslutningar till barnen, jobba, laga middag, ja ni vet det där som bara görs i normala fall, så kommer jag äntligen in till mannen typ ett dygn senare än planerat och jag känner mig bara irriterad.... och så skäms jag lite men inser att jag har haft min beskärda del av sjukhus, jag är en väldigt omhändertagande person men nu känns det som att det är jag som skulle behöva ligga i den där sjukhussängen och bli omhändertagen... den här gången är ju trots allt operationen i ett gott syfte och framförallt planerad, vilket är possitivt. Idag när nerverna är lite lugnare så ha vi varit på sjukhuset i stort sett hela dan och nu sitter jag i soffan med ett glas rosé och känner mig ganska avkopplad. Ja förutom en övertrött sexåring som babblar i ett, just nu känns det som att hon är söt när hon sover....lilla loppan.
Nu börjar fotbollen, ska nog heja lite....
Må så gott!
Om mig
- Linda
- Jag är en tjej nyss fyllda 35år, jag är gift och har sju barn, fyra egna varav en ängel i himlen och tre bonusar. Vi bor i ett litet mysigt hus på landet med våra tre älskade hundar. För åtta år sen förändrades mitt liv, jag mötte min man och min stora kärlek samtidigt började en resa som jag inte skulle önska min värsta fiende, men är ändå tacksam på något sätt för jag har blivit ödmjuk inför livet på ett sätt som jag inte skulle varit annars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar